Andreas Eriksson, ateljébild. Courtesy Studio Andreas Eriksson.
Andreas Eriksson, skiss till vävnad. Courtesy Studio Andreas Eriksson.
Andreas Eriksson, Weissensee No. 17 (2019), 99 x 80 cm. Foto: Hans-Georg Gaul.
Andreas Eriksson, Weissensee No. 12 (2018-19), 238 x 140 cm. Foto: Hans-Georg Gaul.
Andreas Eriksson, lingarn i ateljén. Courtesy Studio Andreas Eriksson.


Andreas Eriksson – Vävnader, skisser

I sommarens utställning återkommer Andreas Eriksson till museet. Vid nyöppningen av Skissernas Museum 2017 uppmärksammades hans elva meter höga målning Stenbrottet för Nya Karolinska Solna. Nu välkomnar vi konstnären tillbaka med en större utställning – Vävnader, skisser. Denna gång belyses processen kring hans textila verk. Skissernas Museum presenterar nu tio stora vävnader i oblekt lingarn utförda i nära samarbete med skickliga konstvävare i Lidköping och Berlin. Genom ett rikt urval av skisser, fotografier och materialprover får vi ta del av det tidskrävande arbetet. En serie målningar erbjuder ytterligare ingångar till Erikssons kreativa process.

Andreas Eriksson har en stark tilltro till materialet. Han rör sig fritt mellan olika konstnärliga tekniker, ofta med naturen som inspiration. Skogspromenaderna med taxen Olle bjuder på ständiga intryck. Men namn på träd och växter bryr han sig inte om. Det är i stället naturens oändliga variationsrikedom, trädstammarnas strukturer och färgtoner som fascinerar honom, och som han sedan återvänder till i måleriet eller i de textila verk som han har skapat under de senaste åren. Eriksson målar inte av naturen, romantiserar den inte. Naturen är för honom ett visuellt bibliotek.

Erikssons intresse för material och textur gäller även den målarduk av franskt linne, som han använder till sina målningar. Dukens motstånd när färgen läggs på och dess tendens att synas genom den tunna färgen gjorde att själva duken fick allt större betydelse. Därifrån var steget inte långt till att skapa en egen ”duk”. Han skaffade en vävstol och försökte lära sig att väva. Efter en tid anlitades professionella medarbetare, välutbildade konstvävare, som kunde tolka hans konstnärliga visioner och med hjälp av sin specifika kunskap välja lämplig teknik.

Utsnitt från Erikssons målningar ligger till grund för vävnadernas komposition, som kan föra tankarna till barken på en trädstam eller kartbilder över okända landskap. Utifrån en konturskiss under varpen i vävstolen växer ytorna långsamt fram. Varje inslag plockas in för hand. Lingarnets olika nyanser och strukturer skapar ljus och djup. Eriksson och hans medarbetare har under flera år samlat oblekt och handspunnet lin från hela Sverige. Det äldsta härrör från 1700-talet. Olika växtplatser och bearbetningar ger garnet dess rika skiftningar från ljust till mörkt beige eller grått. Olika vävtekniker ger olika ytor. Ibland hänger långa lintrådar fritt från väven. Eriksson har stort förtroende för vävarnas kunskap och överlämnar stora delar av vävens utformning till dem. Först när väven klipps ner kan Eriksson och vävarna se resultatet av över 2 000 timmars arbete. Konturerna i den underliggande arbetsskissen har fyllts med innehåll. Målarduken i linne har förvandlats till ett självständigt textilt verk.

I utställningen visas också en serie med fyrtiofem mindre målningar, Cutouts, ursprungligen fragment av större målningar, som Eriksson inte var nöjd med. I stället för att kassera målningarna skar han ut intressanta partier, som han bevarade som skisser till nya verk. Delarna sattes också samman till större verk. Precis som vävnaderna innehåller de nya verken spår av tidigare processer men rymmer samtidigt nya möjligheter.

Konstvävare: Maria Andersson, Katja Beckman, Sara Eriksson, Siri Pettersson, Ben Smith

Utställningen genomförs med generösa lån från Galerie neugerriemschneider, Berlin och Stephen Friedman Gallery, London. Stora delar av utställningen visas på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn till och med den 25 april 2021.

Mer om konstnärens arbetsprocess går att läsa i två nyutgivna böcker: Andreas Eriksson. Weavings (Infinite Grayscale, 2020) och Andreas Eriksson. Cutouts (Hatje Cantz Verlag, 2021).

Andreas Eriksson (f. 1975) studerade 1993–98 på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. 2007 erhöll han Baloise Art Prize, Art Statements, Basel, Schweiz. Eriksson representerade Sverige på Venedigbiennalen 2011. Han är representerad på Centre Pompidou i Paris, MUMOK i Wien, Göteborgs konstmuseum, Moderna Museet i Stockholm, Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, Louisiana Museum of Modern Art i Humlebæk, Nasjonalmuseet i Oslo, Statens Konstråd med flera. Eriksson blev ledamot av Konstakademien 2014. Han bor och arbetar i Medelplana och Lidköping.

Offentliga verk (i urval): Weissensee No. 4 för Akademiska sjukhuset i Uppsala, Roundabout för Södersjukhuset i Stockholm, Baum 1 för Huvudbiblioteket i Solna, Roundabout the Pipeline Tree för AstraZeneca (nuvarande Medicon Village) i Lund samt Stenbrottet för Nya Karolinska i Solna.

Boka en guidad visning