- Öppet idag 12–17
Förr var porträtt något exklusivt reserverat för högre samhällsklasser. Idag kan vi själva ta oräkneliga selfies. Men det är fortfarande få förunnat att hedras med ett personmonument. I ett sånt uppdrag uppstår en rad spännande konstnärliga val. Hur ska porträttet se ut? Föreställande, abstrakt eller kanske i symbolform?
Peter Linde blev förtjust i en bild föreställande Karin Boye som ung med håret i lång fläta, men han övergav snart den idén, eftersom det är som korthårig vi minns henne. K G Bejemark tog fasta på poeten Nils Ferlins utstående öron och överdrev dem kanske en smula. Nils Dardel smög in flera porträtt av Stockholmssocieteten i sin muralmålning till sagorummet på Stockholms stadsbibliotek, mannen krokar arm med mästerkatten i stövlar ska vara Dardels svärfar Axel von Klinckowström.
Marianne Lindberg de Geer hade två kvinnor som modeller och avbildade deras kroppar, men satte sedan dit sitt eget ansikte på båda för att skapa ett självporträtt som öppnar upp för diskussion om självbild och skönhetsideal. I sitt förslag till ett minnesmärke över botanikern och zoologen Carl von Linné ville Klara Kristalova på ett lekfullt sätt gestalta Linnés inställning till livet och allt levande. Atti Johansson lät pennan bli en symbol för författaren Ivar Lo-Johanssons livsgärning och sände samtidigt ut ett budskap om ordets makt till skolelever på skolan där verket är placerat.
Carl Fredrik Reuterswärds berömda fredsymbol i form av en knuten revolver, som bland annat står utanför FN:s högkvarter i New York, var från början ett minnesmärke till musikern John Lennon. Arne Jones monument över Carl Fredrik Hill fick mycket kritik på grund av det abstrakta utförandet vilket uppfattades som obegripligt.
Bildrättigheter: Detta konstverk är skyddat av upphovsrätt och får inte återges utan tillstånd.
Konstverken i museets samling återges med licens av organisationen Bildupphovsrätt.
Du beställer bildfilen högupplöst via Bildbeställning.